25/9 2008 - Teaterrörelsen, idrottsrörelsen och Papa grappa

Hur ska man kunna summera den magiska resa jag och Magnus fick företa tillsammans med kulturministern och hennes entourage? Bilderna som vår filmare Gry tog under dessa redan mytiska ögonblick får så småningom bringa reda i den dimma av intryck som lagt sig över våra medvetanden. Vilken landshövding (sickna accenter!)! Vilka stabila och trygga representanter för den svenska idrottsrörelsen! Jag säger bara - IFK Norrköping! Detta lag, som trots vår överraskande närvaro hade godheten att bjuda oss på restaurang Pappa Grappa. "Säg bara IFK till dom, så löser det sig". IFK...ett kulinariskt "Sesam öppna dig". IFK skall hädanefter bli mitt stridsrop närhelst det börjar kurra i magen. Kanske inte i Bajen-land, där jag bor dock...Pressman (som vi nu börjat kalla pressekreteraren, eftersom en rollfigur i Näsföjten är inspirerad av honom) hade som vanligt full koll på läget, och sprang ut och in, i och ur rum: dagen efter budgetsläppet gick mobiltelefonen het. På Östgötateatern vecklade ett kammarspel ut sig för mina och Magnus ögon. Den kulturella statliga/regionala ansvarsbollen rullades subtilt mellan mötesdeltagarna och över kaffekopparna, utan att ett enda klirrande hördes. Senare, då jag och Magnus satt i De Geer-hallens spatiösa foajé för lite stilla debriefing, kunde vi konstatera att librettot närmar sig verkligheten på ett mycket spännande sätt...Dagen avslutades så småningom med en panikinköpt vit skjorta och en strålande middagsbjudning på Linköpings slott. Motala kammarkör sjöng. Magnus och jag befann oss i en virvel av aldrig sinande spiritualitet och interjektioner...