Hemma med tvenne snoriga barn, som nu kostat på sig att förvalta dagisbakterier på ett övertygande sätt i två mycket dryga veckor. Hustrun repeterar Händels Messias. Räddningen i form av föräldrar och svärföräldrar är långt bort. Man slår på teven och får sig en dos av Anna Skipper, får klart för sig att tröttheten dessutom är ens eget fel, Om jag bara låtit bli att trösta mig med en chokladkaka hade jag seglat genom snorhostfeberkräksnatten med ett piggt leende på tonsättarläpparna. För att toppa denna kombinerade skuld inför både begynnande fetma och konstant tröttma, inser jag att jag förväxlat beställningverkskontrakt. Näsflöjten ska ju vara klar i januari. Inte i mars. Vad bra! Upploppet till jul kommer att bli helt i Anna Skippers anda. Upp 05.00 efter att glatt serverat hostmediciner, alvedon och välling (under sovtid), springa en runda, komponera ett par timmar för att sedan visslande bege sig till dagjobbet ( i kulturpolitikens tjänst), komma hem vid sju och lägga snoriga gullefjun snabb-prata med hustrun om livet, för att sedan komponera några djupt kända takter. Kunde inte vara bättre. Till de verkliga glädjeämnena hör dock att vi nyligen haft skojiga provsjungningar med begåvade människor. Dessutom har vi spelat in än liten "teaser" för Näsflöjten som snart kommer att finnas i någon form nära dig...
/Fredrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar