25/4 2008 - Dragspel och blockflöjt

Signaturen "oupplyst kulturarbetare" undrar vad jag menade med "psykogrammatisk progression". Ja, du. När jag tänker närmare efter så torde det betyda "en sammansatt bild av ett psyke som är stadd i rörelse - framåt". Typ. Om denna betydelse närmar sig det jag egentligen menade är jag idag inte i stånd att bedöma. Jag har nämligen brottats med instrumentationen i operan - alltså vilka instrument som ska ingå i orkestern.

Jag har tidigare på denna blogg lanserat leksakskossan och harskramlan. Men de är att betrakta som bi-instrument för musikerna i orkestern. Vad både jag och Magnus text behöver är rörelsefrihet vad gäller instrumentationen. Alltså möjlighet till både stor och liten klang, närhet och avstånd, täthet och gleshet...kort sagt en jättelik symfoniorkester samt alla syntetiska instrument som finns. Men, som man brukar säga inom kulturpolitiken: dröm eller betala. Alltså får det bli runt 15 instrument, kanske enligt följande: Flöjt Oboe Klarinett Horn Trumpet Kontrafagott Slagverk Accordeon Blockflöjt Piano Violinx2 Viola Cello Kontrabas

Läckert va?

Accordeon är ett fantastiskt instrument, som dessutom är väl lämpat att "rama in" klanger och bredda dem. Det finns ju även kulturpolitiska kopplingar - jag tänker på Sten Bromans utspel mot dragspelet en gång i tiden. Kanske det blir en och annan bonnvals i operan, när jag tänker närmare efter. Blockflöjten är ju också länkat till vår egen historia på musikområdet. Då tänker jag på den kommunala musikskolan, där jag som många andra (på vägen mot det önskade instrumentet) fick tugga träbit i ett par år. 45 ungar som spelar Da-doo-ron-ron på unisona (nåja) blockflöjter på den årliga vårkonserten. Och så påstår de att det var Staffan Westerberg som gav ångest åt barn på 70-talet... På senare år har jag återknutit bekantskapen med instrumentet. En bekantskap som nu övergått i passion, faktiskt. Mycket är Dan Laurins fel, som ju spelar liv i vilka membran som helst. Häromdagen hade jag också nöjet att höra en ung blockflöjtist spela min konsert för instrumentet med helsingborgarna. Katarina Widell hette hon, och var också en riktig musiker. Så nog ska det vara blockflöjt i operaorkestrar!

/Fredrik