Upphovsmännen i soffan

Om någon råkade missa Magnus och Fredrik i SVTs morgonsoffa i morse finns inslaget på SVT Play t.o.m. onsdag den 12 augusti.

Gå till http://svtplay.se/v/1644275/gomorron_sverige/nasflojten_samuelssons_avgang

Man får scrolla fram lite - intervjun kommer 2:50 minuter in i klippet.

Nya klipp från Almedalen

Väntar på en taxi:




På restaurang i Visby:

Näsflöjtens webb-tv del 8. Att bada i sitt inre ljus (och en introduktion av sjalen)

Fredrik Österling (tonsättare) besöker repetitionerna och introducerar sjalen för tittarna, Magnus Lindman (librettist) finns med på länk från teaterbiennalen i Borås.

Tonsättaren som står mitt i det svenska kulturlivet

Missa inte intervjun med Fredrik Österling i gårdagens DN.
http://www.dn.se/kultur-noje/scen/ny-opera-driver-med-kulturpolitiken-1.872872

Allsång på klubb VAKA

Känner oss nöjda och glada (och en smula trötta) efter fredagens klubb VAKA. Drygt hundra personer fanns på plats och såg Operaimprovisatörernas, Lisa Hanssons, Alex Nowitz, Opera på tvås och New Opera COs coola, roliga, tänkvärda och nyskapande framträdanden på vår öppna scen (Sean-Magnus var tyvärr tvungna att ställa in på grund av sjukdom). I foajén huserade DJ Sandra Bergman från Send in the clowns samt koreografen och dansaren Ulrika Wedin som utförde en performance bland den minglande publiken. Dessutom flödade förslagen på hur man ska utveckla operakonsten!

Men nu är det ju om Näsflöjten den här bloggen handlar. Strax efter kl 23 tog Magnus och Fredrik plats på scenen. De presenterade projektet och avslöjade bland annat vilka verkliga personer Näsflöjtenkaraktärerna Pressman och de tre herrarna Pingberg, Pongansson och Pangengren är baserade på. Ni som var på plats vet vilka, men ni andra – kan ni gissa?

Därefter gjorde Maria Matyazova entré som kulturministerns Ceauşescu- och Stalincitarande allt-i-allo Stasi. I bästa Karl Gerhard-manér framförde hon Stockholmskupletten och fick hela publiken att stämma upp i allsång:

” Varför gör man inte all kultur i Stockholm?
De e där dom bor som kan sin sak
Konstnärer i alla former finns här gott om
Stockholm står för snille klass och smak"

28/2 2009 - Kanske en dementi

Hur Arvid Hultins PM lyckats ta sig ut från departementet tänker jag inte spekulera i. Om mötet verkligen ägt rum (vilket jag självfallet inte kan kommentera) skulle - som en anonym kommentator (antagligen departementsråd) påpekar - en trovärdig representation från Ockelbo kommun varit en del av idéarbetet. Eller åtminstone skulle ett allvarligt försök att engagera Sveriges kommuner och landsting i finansieringsfrågan gjort ett avtryck i PM:et. Man måste också besinna sammanhangets motsägelsefullhet: vad skulle en länsmusikchef i Stockholms län göra i ett sammanhang som av naturliga och demokratiska skäl bör ta ett ordentligt spjärn mot den regionala förankringstradition som byggt Sverige? OM jag hade varit med på detta möte, hade det förmodligen skapat en folkstorm i det lilla men intensiva formatet bland mina länsmusikchefskollegor. Att så ännu inte skett är kanske ytterligare ett bevis för att mötet inte ägt rum. Men det kan jag självfallet inte heller kommentera. Jag ser det som mitt uppdrag som länsmusikchef och VD för Stockholms läns blåsarsymfoniker att vidga det möjligas rum på musikområdet. Denna läcka har förvisso bidragit till just detta, även om sanningshalten kan och bör diskuteras endast inom ramen för nämnda rum. Men inte utanför det. På den punkten är jag relativt bestämd. Därför vill jag å det kraftfullaste - eventuellt - dementera innehållet i detta PM som, om det varit äkta, hade behövt gå på "delning" med de andra dep:en före läckage. Det är rutinen. Jag tänker inte bevärdiga detta som kanske - eller kanske inte - är en icke-fråga, med fler ord. Nu har jag ett verk att skriva. /Fredrik

24/2 2009 - Läcka från departementet!

KULTURDEPARTEMENTET
(OBS! Konfidentiellt!)
Minnesanteckningar 09-02-24

ÄMNE: Kronprinsessans bröllop/Underhållningen

Närvarande: Vesna Stankovic, statssekreterare Arvid Hultin, pressekreterare Benny Fredriksson, chef Stockholms Stadsteater Ewa Schwartz, förlagschef Natur & Kultur, Fredrik Österling, chef Länsmusiken

Förslag till medarbetare och programpunkter för firandet av kronprinsessans bröllop.
Lämpliga artister:

- Ainbusk Singers. Beställ låt. VS: Förslag till refräng: ”Prinsessan blev en kvinna / som oss profeten sagt / En kvinna här i tiden / med kärleken som makt” etc .

- Carl-Einar Häckner (VS: men han få inte stoppa in pingisbollar i munnen! Drottningens veto!!)

- Robert Wells. Han har mailat. Han har ett ”verk” klart med titeln ”Vicky’s Boogie Nights”. AH tyckte inte Boogie Nights var helt lyckad titel. Hur dyrt blir det? VS meddelade att Wells tar med sig sin baltiska orkester, 1/3 av ordinarie kostnad, inga traktamenten, inga arbetsmiljöproblem eller fackliga frågor!

- Michael Rickfors (HMKs önskemål)

- The Real Group (Povel Ramel-medley)

Lennart Hellsing har skrivit en hyllningsdikt: ”Victoria Cikoria och grön marsipan”

ES tyckte att vi skulle skaffa en espressomaskin till departementet. Det finns en bra La Pavoni på Lagamati vid Odenplan för bara 8000:-. BF erbjöd Stadsteaterns stora scen för firandet. ”Vi vill väldigt gärna hjälpa till!” Han ställer in alla föreställningar och lovar att alla skådespelare ställer upp ”gratis!”. Verkstäderna gör gärna scenografin. FÖ påminde om konstmusiken. Varför inte beställa en öppningsuvertyr av en svensk tonsättare? FÖ föreslog sig själv. AH var orolig att det skulle bli för ”modernt”. FÖ svarade att han kan skriva i ”vilken stil som helst”. Beslutades att beställa ett tonalt verk av FÖ. VS föreslog Ess-dur, eventuellt med sidotema i c-moll, men helst B-dur. ABA-form. FÖ levererar om tio dagar.

Övriga frågor - ES undrade om det skulle bli kaffe snart.

Vid protokollet Arvid Hultin pressekreterare

11/2 2009 - Pressmöte - puh!

Idag var det presskonferens. Sitter på kansliet med ett överflöd av baguetter och After Eight och väntar på att pressklippen, länkarna och tv-inslagen ska trilla in. Bloggar om det en annan dag, men till dess – ett referat:

Innan presskonferensen börjar ska det möbleras om, förberedas kaffe och dukas upp mackor. Pressmaterial och cd ska ligga vid entrén. Redan en halvtimme innan utsatt tid vankar den första journalisten in i salen och i takt med att rummet fylls känner jag hur mitt spända leende slappnar av och ersätts av ett äkta. Det kom fler än väntat. I inledningsanförandet funderar Nils (konstnärlig ledare) över det kloka i att presentera en kulturpolitisk opera – kan det vara så att man biter den hand som föder en? Därefter berättar Stina (vd) om finansieringen av verksamheten – positiva nyheter om bl.a. höjda anslag från Kulturrådet och en donation från Barbro Osher Pro Suecia Foundation.

Näsflöjten är ett samarbete med Piteå Kammaropera vars konstnärlige ledare Petter Sundkvist också dirigerar operetten. Han kallar projektet ”laglöst både i sitt libretto och i sin musik”. Han menar att den här typen av samarbeten på sikt är nödvändigt för att kunna beställa verk och hävdar att man som beställare har ett ansvar som även inbegriper spridandet av verket - det är ju skamligt att nya verk spelas så sällan. Jag håller helt med!

När Magnus och Fredrik tar plats på scenen blir det mer uppsluppet. De visar filmen från sin östgötaresa med kulturministern, men ljudet trilskas och de får guida åhörarna genom handlingen. Det är minst lika underhållande. (Filmen finns här på bloggen – ”Tror du på spöken?”). Därefter avslöjar de att Näsflöjten från början var tänkt att vara en långsam, seriös opera, präglad av Fredriks uppväxt i Tornedalen. Den skulle handla om samer, laestadianer och mångkultur, men blev istället en upptempo operett om kulturpolitik och ett stockholmskt perspektiv på landsbygden. De pratar också om parallellerna till Mozart och ett tema hämtat från det klassiska grekiska med en minister som döms till undergång då den stora fruktansvärda konsten kräver sin tribut. Fast kanske mest spännande av allt – de utlovar en nyckelopera.

Namn kommer nämnas, ibland förklädda, men alltid lätt igenkännliga. Det enda de egentligen förnekar är att deras kvinnliga kulturminister skulle vara ett porträtt av Lena Adelsohn Liljeroth. Funderar på att ha en gissa-kändis-quiz här på bloggen…

Slutligen sjunger tre sångare”Korrektur ett” – en ensemble där talskrivarna förbereder ett tal om kulturpolitikens mål. På plats fanns också vår egen filmare och reporter som ställde frågor till teamet. Håll utkik – filmerna kommer på bloggen i nästa vecka!

/Annica

06/2 2009 - Näsflöjten på riktigt

Nu börjar Näsflöjten bli verklighet på flera sätt. Kompositör Fredrik har lämnat ett partitur för stämskrivning, Vadstena-Akademien har bjudit in till pressmöte (11 februari kl 11) och ett grafiskt material börjar ta form. På ett annat plan börjar också Näsflöjten bli verklighet - den 12 februari presenteras kulturutredningen och kulturpolitik debatteras som aldrig förr. Utifrån min marknadsföringssynvinkel funderar jag nu på - hur mycket kulturpolitik tål operapubliken egentligen? Kommer Näsflöjten att attrahera fler eller färre nu när den gått och blivit en operett istället? Och hur ska vi lyckas kommunicera att kulturpolitik kan vara riktigt rejält roligt - åtminstone i händerna på herrarna Fredrik & Magnus - kultursveriges egna Fredrik & Filip? Snart ska jag ladda upp grafiska förslag som jag hoppas på respons på. Tills dess - njut av Katalogarian ur Näsflöjten genom att klicka på skivsymbolen till vänster. Och nu avslöjar jag: användarnamnet är "nyliberal" och lösenordet "nyliberal" vilket har en hel del att göra med rollkaraktären Gür som sjunger arian. Trevlig helg önskar marknadsföraren Annica.

09/12 2008 - Kompositören blir chef

http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?artikel=2486898&ProgramID=1012

14/11 2008 - VAB

Hemma med tvenne snoriga barn, som nu kostat på sig att förvalta dagisbakterier på ett övertygande sätt i två mycket dryga veckor. Hustrun repeterar Händels Messias. Räddningen i form av föräldrar och svärföräldrar är långt bort. Man slår på teven och får sig en dos av Anna Skipper, får klart för sig att tröttheten dessutom är ens eget fel, Om jag bara låtit bli att trösta mig med en chokladkaka hade jag seglat genom snorhostfeberkräksnatten med ett piggt leende på tonsättarläpparna. För att toppa denna kombinerade skuld inför både begynnande fetma och konstant tröttma, inser jag att jag förväxlat beställningverkskontrakt. Näsflöjten ska ju vara klar i januari. Inte i mars. Vad bra! Upploppet till jul kommer att bli helt i Anna Skippers anda. Upp 05.00 efter att glatt serverat hostmediciner, alvedon och välling (under sovtid), springa en runda, komponera ett par timmar för att sedan visslande bege sig till dagjobbet ( i kulturpolitikens tjänst), komma hem vid sju och lägga snoriga gullefjun snabb-prata med hustrun om livet, för att sedan komponera några djupt kända takter. Kunde inte vara bättre. Till de verkliga glädjeämnena hör dock att vi nyligen haft skojiga provsjungningar med begåvade människor. Dessutom har vi spelat in än liten "teaser" för Näsflöjten som snart kommer att finnas i någon form nära dig...
/Fredrik

06/10 2008 - En afton på Kämp

I min strävan efter att hitta inspiration, kompositionskraft och styrfart (deadline närmar sig med imponerande hastighet - dessutom har jag just upptäckt att ett annat ännu ofullbordat verk blivit programsatt på ett sätt som ger eld i baken), begav jag mig till Helsinki. Här pågick Nordic Music Days - en festival som turnerat runt i norden sedan sent 1800-tal. Målgruppen verkade vara gamla kollegor på längden och tvären...det var nämligen dessa som till största delen utgjorde publik till de konserter som ägde rum på olika ställen i staden. Ett glädjeämne var att den svenska vokalkvartetten Vox sträckte ut i ett mycket proffsigt framträdande som charmade den relativt stålhårda publiken. Mellan varje konsert och seminarium stretade jag i regn och hagel tillbaka till hotellrummet (ett perfekt monument över efterkrigstidens glädjelöshet) för att se om någon liten ton eller rytm kunde mjölkas ur mina köldröda fingrar. Egentligen borde miljön varit optimal - inget är som lite motgångar för att bekräfta en tonsättares självbild. Men närå. Det var som förgjort. Vad hade Sibelius - självcensurens okrönte mästare - gjort i mitt ställe? En metaforisk 100-wattare tändes över mitt ännu fuktiga huvud. Självklart - KÄMP! Kämp. Krogen där SIbban och Kajanus med flera skapade myter av det mer patriarkalt konstnärliga slaget - icke alls eftersträvansvärda - men dock: är man pressad, får man tumma på principerna. Jag ringde kamrat DIrigenten och möte bestämdes. Då klockan slog två påföljande eftermiddag, och jag insåg att det inte ens på söndagar serverades frukost senare än 10.30, sände jag en ilsken tanke till de som så skickligt romantiserat tiden för Sibelius glada samkväm på Kämp. Roligt -javisst! Gott - självklart. Men Jean, för i helskotta, inte konstigt att det tystnade för dig i så många år...Som väl var infann sig ett par minuters musik fram på kvällskvisten - tillräckligt mycket för att nästan revidera min uppfattning om Sibelius metodik. Men bara nästan...Här kan man beskåda Kämps fasad: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Pohjoisesplanadi_29.jpg

25/9 2008 - Teaterrörelsen, idrottsrörelsen och Papa grappa

Hur ska man kunna summera den magiska resa jag och Magnus fick företa tillsammans med kulturministern och hennes entourage? Bilderna som vår filmare Gry tog under dessa redan mytiska ögonblick får så småningom bringa reda i den dimma av intryck som lagt sig över våra medvetanden. Vilken landshövding (sickna accenter!)! Vilka stabila och trygga representanter för den svenska idrottsrörelsen! Jag säger bara - IFK Norrköping! Detta lag, som trots vår överraskande närvaro hade godheten att bjuda oss på restaurang Pappa Grappa. "Säg bara IFK till dom, så löser det sig". IFK...ett kulinariskt "Sesam öppna dig". IFK skall hädanefter bli mitt stridsrop närhelst det börjar kurra i magen. Kanske inte i Bajen-land, där jag bor dock...Pressman (som vi nu börjat kalla pressekreteraren, eftersom en rollfigur i Näsföjten är inspirerad av honom) hade som vanligt full koll på läget, och sprang ut och in, i och ur rum: dagen efter budgetsläppet gick mobiltelefonen het. På Östgötateatern vecklade ett kammarspel ut sig för mina och Magnus ögon. Den kulturella statliga/regionala ansvarsbollen rullades subtilt mellan mötesdeltagarna och över kaffekopparna, utan att ett enda klirrande hördes. Senare, då jag och Magnus satt i De Geer-hallens spatiösa foajé för lite stilla debriefing, kunde vi konstatera att librettot närmar sig verkligheten på ett mycket spännande sätt...Dagen avslutades så småningom med en panikinköpt vit skjorta och en strålande middagsbjudning på Linköpings slott. Motala kammarkör sjöng. Magnus och jag befann oss i en virvel av aldrig sinande spiritualitet och interjektioner...

23/9 2008 - På resa

I dag är Fredrik och Magnus på regionresa i Östergötland tillsammans med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. På programmet står besök på Östgötateatern och hos IFK Norrköping. Bland annat. Läs vad som verkligen hände i kommande blogginlägg.

03/9 2008 - Landsorten

Klicka här för att lyssna/ladda ner ljudfil

01/9 2008 - Katalog samt landsorten

Nu ligger både det tidigare omtalade ko-ljudet (som ska användas så fort landsorten omnämns) samt den syntetiska versionen av katalogarian på min Myspace-sida! http://www.myspace.com/fredrikoesterling

31/8 2008 - Märklig katalog...

Eftersom vi inte riktigt får till det med ljudfilerna på denna blogg, kan den intresserade roa sig med att gå in på min Myspacesida lyssna på en (mycket syntetisk) skiss av min massaker på Mozarts katalogaria ur Don Giovanni. I mitt senaste inlägg berättade jag om innehållet i texten. Lyssna och föreställ er summan...http://www.myspace.com/fredrikoesterling

/Fredrik

18/8 2008 - Boeuf och bonk

I fredags satt jag, Magnus och vår regissör Stina Ancker hemma hos mig för en liten genomgång av det text- och musikmaterial som hittills pressats fram. Nu kan det konstateras... Den här operan kommer inte likna något annat. Eller möjligen kommer den att påminna vagt om en klingande version av herr Noréns dagbok. "Näsflöjten" kan också stoltsera med en flora av namngivna karaktärer ur vårt svenska kulturliv. Själv hade jag inför vår lilla genomgång glädjen att göra en djupanalys av katalogarian. Till Magnus text har jag tagit fram vad Mozart nog EGENTLIGEN ville med arian. Mozart visade sig vid närmare granskning vara en ångestriden person som sänder kodade meddelanden till framtiden i sina partitur. Om man läser mellan de neapolitanska sextackordens oförställda glädjerader finner man en rent hisklig betongmodernistisk musik med mycket bonk och bank. Jag är glad att jag upptäckte detta... En av våra svenska debattörer får i vår version av katalogarian träda fram som operans Leporello. En given hit där katalogen, istället för Don G:s amorösa eskapader, utgörs av statens utgifter på kulturområdet. Alla konstnärer förklaras av debattören dessutom vara kommunister. Kanske lämplig som julklapps-CD till den sittande kulturutredningen? Vi avslutade sittningen med känslan av att ändå vara något stort på spåren samt med en Boeuf (Böff) Borguignon (Borginjång) och en försvarlig mängd rödtjut, som det anstår goda konstnärsflummare.
/Fredrik

18/7 2008 - Tablåer

Jag och Magnus har bestämt oss för att skapa en serie tablåer (vilket är franska för att göra icke blott en tavla, utan flera) av operan. Detta för att kunna fördjupa och förtydliga vansinnigheterna utan att behöva hänga upp hela bygget på en lineär och renässansartad narrativ. Klartext: vi vill göra en opera som är rolig och då bör man undvika former som blir förutsägbara och bär tråkighetens insignier som en köttstämpel på varje partitursida. Jag ska be kamraterna i Vadstena att lägga upp ett exempel (på tal om köttstämpel) på de tidigare nämnda ko-ljuden. För egen del tycker jag det låter lite för högt upp i registret. Vad tycker ni?

/Fredrik

09/6 2008 - Kalebass - med eller utan?

"En opera utan kalebass har ingen trovärdighet; varken musikalisk, konstnärlig, politisk eller liturgisk. Utöka sättningen eller lägg ner hela projektet. " Signaturen Tranströmer skräder inte orden. Och visst har han i någon mån rätt. Kalebassen, eller flaskkurbitsen, har en självklar plats i det mångkulturella kretslopp vi vill (och bör) gestalta i vår opera. Den liturgiska aspekten undslipper mig för tillfället, men jag ska ödmjuka mig inför möjligheten att den hårdskaliga frukten ändå kan bringas till att skaka om även de inre grundvalarna. Själva den rörelse man förknippar med kalebasspelandet är ju i sig en metafysisk upplevelse. Talrika äro metaforerna som går att utvinna ur scenen. Jag återkommer snart med klingande exempel...

/Freudrik