22/4 2008 - Gammalt blir nytt

På temat konstnärlig ångest hittade jag i mina anteckningar en sorts psykogrammatisk progression. En lista som utgör en förtäckt attack mot det "jag" som någon gång gått med på att låna sig till kulturpolitiskt korrekta uppdrag. Då jag nu sitter med ett rätt så tomt partitur som längtar efter organiserat koncentriska bläckfläckar kan jag tycka att listan skulle kunna utgöra utgångspunkten för en liknelse mellan olika typer av frestelser (å ena sidan "Mackan", å andra sidan "Den Lättköpta Kontsnärliga Lösningen"). Åtminstone illustrerar det ambivalensen inför olika valmöjligheter: äta eller inte. Skriva-nå't-bara-för-att eller inte. I allafall bör man stå upp för sina åsikter....eller...? När jag tänker närmare efter illustrerar listan kanske mest en hållningslös individs fruktlösa kamp mot sig själv.

1. Man ger efter för begäret och tänker att nästa gång ska jag hålla emot.

2. Man tänker: vem har sagt att man inte ska få göra en Dagobertmacka, och i så fall finns det inte många skäl att göra motstånd mot mackans belackare genom att göra den och äta den?

3. Man säger tvärt nej till sina begär, ja,underkänner hela sitt sensoriska system och menar att det förmodligen är skapat av CIA i akt och mening att ta över kylskåpet. Därefter drabbas man av en vibrerande eufori skapad av hungern, sätter sig och försöker uppfinna rätter som är helt igenom nyttiga och politiskt obefläckade. Plötsligt ser tillvaron mycket mörk ut och man inser att det hela i själva verket var en dubbelkonspiration med syfte att skapa ett suicidalt monster med immiga glasögon. Man gör alltså mackan iallafall och äter den nöjd med att ha lurat systemet.

4. Man gör mackjäveln, trampar på den med skor som är bruna av hästskit man fått på dotterns stall, häller på ketchup, o'boy samt en näve 70%-choklad, in i ugnen i 4 minuter (full värme), tar ut den och mular in kreationen i TV:n där Nigella skvalpar omkring, hyvlar av det nu statiskt-elektriska mackeländet och skickar det i en jiffy-påse till konstnärsnämnden som arbetsprov kallat "@skit".

Magnus...skicka mer text...!!!! /Fredrik