11/2 2009 - Pressmöte - puh!

Idag var det presskonferens. Sitter på kansliet med ett överflöd av baguetter och After Eight och väntar på att pressklippen, länkarna och tv-inslagen ska trilla in. Bloggar om det en annan dag, men till dess – ett referat:

Innan presskonferensen börjar ska det möbleras om, förberedas kaffe och dukas upp mackor. Pressmaterial och cd ska ligga vid entrén. Redan en halvtimme innan utsatt tid vankar den första journalisten in i salen och i takt med att rummet fylls känner jag hur mitt spända leende slappnar av och ersätts av ett äkta. Det kom fler än väntat. I inledningsanförandet funderar Nils (konstnärlig ledare) över det kloka i att presentera en kulturpolitisk opera – kan det vara så att man biter den hand som föder en? Därefter berättar Stina (vd) om finansieringen av verksamheten – positiva nyheter om bl.a. höjda anslag från Kulturrådet och en donation från Barbro Osher Pro Suecia Foundation.

Näsflöjten är ett samarbete med Piteå Kammaropera vars konstnärlige ledare Petter Sundkvist också dirigerar operetten. Han kallar projektet ”laglöst både i sitt libretto och i sin musik”. Han menar att den här typen av samarbeten på sikt är nödvändigt för att kunna beställa verk och hävdar att man som beställare har ett ansvar som även inbegriper spridandet av verket - det är ju skamligt att nya verk spelas så sällan. Jag håller helt med!

När Magnus och Fredrik tar plats på scenen blir det mer uppsluppet. De visar filmen från sin östgötaresa med kulturministern, men ljudet trilskas och de får guida åhörarna genom handlingen. Det är minst lika underhållande. (Filmen finns här på bloggen – ”Tror du på spöken?”). Därefter avslöjar de att Näsflöjten från början var tänkt att vara en långsam, seriös opera, präglad av Fredriks uppväxt i Tornedalen. Den skulle handla om samer, laestadianer och mångkultur, men blev istället en upptempo operett om kulturpolitik och ett stockholmskt perspektiv på landsbygden. De pratar också om parallellerna till Mozart och ett tema hämtat från det klassiska grekiska med en minister som döms till undergång då den stora fruktansvärda konsten kräver sin tribut. Fast kanske mest spännande av allt – de utlovar en nyckelopera.

Namn kommer nämnas, ibland förklädda, men alltid lätt igenkännliga. Det enda de egentligen förnekar är att deras kvinnliga kulturminister skulle vara ett porträtt av Lena Adelsohn Liljeroth. Funderar på att ha en gissa-kändis-quiz här på bloggen…

Slutligen sjunger tre sångare”Korrektur ett” – en ensemble där talskrivarna förbereder ett tal om kulturpolitikens mål. På plats fanns också vår egen filmare och reporter som ställde frågor till teamet. Håll utkik – filmerna kommer på bloggen i nästa vecka!

/Annica