Hits!

Ringde upp Carl Ackerfeldt och frågade hur det kändes efter kollationeringen då sångarna fick sjunga igenom "Näsflöjten" för första gången.
- Även om de är väldigt olika i stil är alla ariorna väldigt "hittiga". De satte sig direkt det var som om alla stod och diggade musiken. Alla verkade väldigt nöjda när vi fikade efteråt.

Diagnos: PPD

Så var jag färdig med en opera. Så här såg det ut: Vaknätter med kaffeskakiga fingrar som trummat över tomma notpapper. Pianot ur funktion. Jaja. Då får jag väl skriva skiten utan då. Små motiv som dansar runt i huvudet och håller mig sömnlös till dess att minstingen väljer att göra sitt pre-soluppgång-utspel. Sitter glipögd i soffan framför den irriterande lilla j-a räddningsbåten Elias på TV. Fult äppelkäckt motiv. Antecknar. Två förmodligen fördolt liderliga Koalabröder med flygkepsar kommer med diabolisk precision direkt efter Elias. Undrar hur det skulle kännas om man bytte ut signaturen till Elias mot något fläskigt ur Mendelssohns Elias. Antecknar. Börjar komma igång med en riktigt skojig parafras på TV-signaturer blandade med Mendelssohn. Så erbarmligt och provocerande att det nog måste kallas konst. Slänger. Son två vaknar och ryter med nyförvärvade tungspets-r: RRRRASKA PÅ MED FRRRRUKOSTEN JAG ÄRRR DÖDSHUNGRRRIG. Antecknar. Gör gröt. Gör kaffe. Kommer så på en briljant idé till en ensemble. Blir uppfylld och glömmer gröten. Gröt svart. Luktar illa. Fru undrar. Ensemble-idé borta. Nytt utspel från RRR-killen. Snart klar. Långa dagar med kulturpolitiskt orienterade möten som placerats i min väg för att riktigt öka på suget efter att skriva en kultupolitisk opera. Jag tänker: den är ju redan klar - den pågår ju! Var är publiken? Kommer hem med huvudet tomt på kreativa idéer. Badar barn. Efter att ha tittat till barnen X antal gånger för att avstyra sängläggningsskärmytslingar, kryper jag upp framför datorn som står strategiskt placerad i hallen utanför barnens rum och försöker skriva noter så tyst som möjligt. Då ringer mamma.

Men så, en dag är operan klar. Librettisten konstaterar med viss förtjusning att vår opera blev en operett. VA? Kulturutredningen släpps och DEN visar sig vara en opera. VA? Vore man lagd åt bitterhet hade den varit i full sving. Tur att jag inte är det iallafall. Men självbilden?! Jag kan inte längre frammana fantasin om den fördjupade dokumentärfilmen om mitt liv som mig själv som operatonsättare. Tänk själv: kameran zoomar in en ensam hjälte på en Bergmansk stenstrand. Det tunna håret piskar i halvstormen. En hjälte. En prydnad för patriarkatet. Bildtexten rullar fram: "Fredrik Österling, operettkompositör" Ridå.
Nu försöker jag skaffa mig en vuxenrelation till min lilla operett. Det är liksom inte bara mina toner längre. Det är bara jag som kopplar det som klingar till min vardag. Tack-och-f:ing-lov för det! En viss fantomsmärta känner jag dock när jag inte längre har mina 5-6 minuter om dagen framför mig. PPD - eller Post-production-depression kallas det visst. Men en ny dag gryr och nu vidtar nästa led. Självaste uppsättningen. Processen då verket vrids ur händerna på upphovsmannen och blir något helt annat. Kanske en opera..?
/Fredrik, operettkompositör

Till info@snor.nu

http://www.snor.nu

Hej!
I sommar skall vi spela en operett som heter Näsflöjten. På bloggen www.nasflojtsbloggen.blogspot.com finns mer information om denna, filmer osv.

Helt kort så är Vadstena-Akademien Sveriges största beställare av nyskriven opera. Varje sommar ger vi föreställningar på Vadstena slott och gamla teater som ses av ca 3 000 personer och som recenseras i svensk och utländsk press. Fredrik Österling och Magnus Lindman som skriver årets opera/operett har pryat hos kulturministern ett antal dagar för att hämta inspiration till denna satir. Näsflöjten spelar en central roll i handlingen.

Jag och vår konstnärlige ledare Nils Spangenberg undrar om det finns möjlighet att träffa någon i er styrelse/förening. Vi vill helt förutsättningslöst diskutera möjligheterna att göra något kul tillsammans inför sommarens spelperiod i Vadstena 8-21 augusti.
(Näsflöjten skall senare under hösten turnera i Norrland och ev i Europa).

Vi ses gärna i Stockholm där vi har vårt kontor.

Vänliga hälsningar,
Annica Sandh

Kollationering

Stina Ancker och Ilkka Isaksson visar scenografimodellen.

I helgen var det kollarionering på S:t Eriks gymnasium. Hoppas schemat (som följdes på ett ungefär) kan ge en bild av vad som avhandlades.

14 mars
(08.30 Terese & Malin på plats)
09.30 – 10.00
Välkomstfika /måttagning sångare
10.00 – 10.45
Presentation av Vadstena-Akademien & samarbetet m Piteå kammaropera.
Näsflöjten, Kort info om planering, projektuppgifter m.m.
Presentation av deltagare.
10.45 – 12.00 Presentation av verket, inspiration & fakta / Fredrik & Magnus
12.00 – 13.30 Lunch / måttagning sångare
13.30 - 14.15 Presentation koncept/modell/skisser /Stina A, Ilkka, Ulrika (ej färdiga skisser)
14.15 – 17.00 Första genomläsningen inkl fikapaus / måttagning sångare
-----
18.30 – ca 21 Instruktörsmöte på Bergsgatan 57, inkl mat
-----

15 mars
(10.30 Terese & Malin på plats - Uppsjungningsrum finns)
11.00 -13.00 Tekniska möten, scenografi, kostym, ljus, mask
11.00-12.00 Stina A finns tillgänglig för textfrågor
11.00-13.00 Musikalisk läsning av verket pianister, sångare, dirigenter
13.00-14.00 Lunch
14.00-17.00 Forts pianister & sångare (Fika ca 15.30-16.00)




Förberedelser inför sommaren. Susanna Holmqvist, tillskärare och föreståndare för syateljén i Vadstena, tar mått på Maria Mayatzova. Kostymskapare Ulrika Wedin antecknar och maskör Katrin Wahlberg passar på att ta ansiktsbilder.





Piteå Kammaroperas producent Shauna Adams (t.v.) liksom marknadsföraren Rigmor Flodmark (t.h.) var på plats.



T.v: Ulrika Wedin pratar med Magnus Lindman och Fredrik Österling under en paus. T.h: Tor Lind och Andreas Olsson bläddrar i kartan över Östergötland som deldes ut.

Filmklipp här och på You tube

Nu finns filmklippen på You tube. För att göra det enkelt finns länkar till alla filmerna här på bloggen. Kolla i högerkanten och klicka dig vidare!

Nya filmklipp publicerade

Nya inslag i Näsflöjtens webb-tv är publicerade. Fredrik & Magnus pratar i samma höga tempo som operetten själv. Tror jag. Jag har ju inte hört något ännu. Regissören Stina Ancker uttalar sig liksom Näsflöjtens egen kulturminister, Ulrika Tenstam. Intressant för dig som vill veta mer om Näsflöjten. Undertecknad får också veta mer i helgen som kommer då vi har kollationering, dvs scenkonstvärldens "kick-off"... /Annica

ps, filmklippen finns på www.nasflojten.se ännu så länge.

28/2 2009 - Kanske en dementi

Hur Arvid Hultins PM lyckats ta sig ut från departementet tänker jag inte spekulera i. Om mötet verkligen ägt rum (vilket jag självfallet inte kan kommentera) skulle - som en anonym kommentator (antagligen departementsråd) påpekar - en trovärdig representation från Ockelbo kommun varit en del av idéarbetet. Eller åtminstone skulle ett allvarligt försök att engagera Sveriges kommuner och landsting i finansieringsfrågan gjort ett avtryck i PM:et. Man måste också besinna sammanhangets motsägelsefullhet: vad skulle en länsmusikchef i Stockholms län göra i ett sammanhang som av naturliga och demokratiska skäl bör ta ett ordentligt spjärn mot den regionala förankringstradition som byggt Sverige? OM jag hade varit med på detta möte, hade det förmodligen skapat en folkstorm i det lilla men intensiva formatet bland mina länsmusikchefskollegor. Att så ännu inte skett är kanske ytterligare ett bevis för att mötet inte ägt rum. Men det kan jag självfallet inte heller kommentera. Jag ser det som mitt uppdrag som länsmusikchef och VD för Stockholms läns blåsarsymfoniker att vidga det möjligas rum på musikområdet. Denna läcka har förvisso bidragit till just detta, även om sanningshalten kan och bör diskuteras endast inom ramen för nämnda rum. Men inte utanför det. På den punkten är jag relativt bestämd. Därför vill jag å det kraftfullaste - eventuellt - dementera innehållet i detta PM som, om det varit äkta, hade behövt gå på "delning" med de andra dep:en före läckage. Det är rutinen. Jag tänker inte bevärdiga detta som kanske - eller kanske inte - är en icke-fråga, med fler ord. Nu har jag ett verk att skriva. /Fredrik

24/2 2009 - Läcka från departementet!

KULTURDEPARTEMENTET
(OBS! Konfidentiellt!)
Minnesanteckningar 09-02-24

ÄMNE: Kronprinsessans bröllop/Underhållningen

Närvarande: Vesna Stankovic, statssekreterare Arvid Hultin, pressekreterare Benny Fredriksson, chef Stockholms Stadsteater Ewa Schwartz, förlagschef Natur & Kultur, Fredrik Österling, chef Länsmusiken

Förslag till medarbetare och programpunkter för firandet av kronprinsessans bröllop.
Lämpliga artister:

- Ainbusk Singers. Beställ låt. VS: Förslag till refräng: ”Prinsessan blev en kvinna / som oss profeten sagt / En kvinna här i tiden / med kärleken som makt” etc .

- Carl-Einar Häckner (VS: men han få inte stoppa in pingisbollar i munnen! Drottningens veto!!)

- Robert Wells. Han har mailat. Han har ett ”verk” klart med titeln ”Vicky’s Boogie Nights”. AH tyckte inte Boogie Nights var helt lyckad titel. Hur dyrt blir det? VS meddelade att Wells tar med sig sin baltiska orkester, 1/3 av ordinarie kostnad, inga traktamenten, inga arbetsmiljöproblem eller fackliga frågor!

- Michael Rickfors (HMKs önskemål)

- The Real Group (Povel Ramel-medley)

Lennart Hellsing har skrivit en hyllningsdikt: ”Victoria Cikoria och grön marsipan”

ES tyckte att vi skulle skaffa en espressomaskin till departementet. Det finns en bra La Pavoni på Lagamati vid Odenplan för bara 8000:-. BF erbjöd Stadsteaterns stora scen för firandet. ”Vi vill väldigt gärna hjälpa till!” Han ställer in alla föreställningar och lovar att alla skådespelare ställer upp ”gratis!”. Verkstäderna gör gärna scenografin. FÖ påminde om konstmusiken. Varför inte beställa en öppningsuvertyr av en svensk tonsättare? FÖ föreslog sig själv. AH var orolig att det skulle bli för ”modernt”. FÖ svarade att han kan skriva i ”vilken stil som helst”. Beslutades att beställa ett tonalt verk av FÖ. VS föreslog Ess-dur, eventuellt med sidotema i c-moll, men helst B-dur. ABA-form. FÖ levererar om tio dagar.

Övriga frågor - ES undrade om det skulle bli kaffe snart.

Vid protokollet Arvid Hultin pressekreterare

21/2 2009 - Ica och Vivo

SvDs muntre ledarkolumnist Thomas Gür sätter alltid ner foten där det behövs. Därför får han vara med i Näsflöjten. Det är just rollen Gür som framför Katalogarian (som du kan lyssna på om du klickar på länken på http://www.nasflojten.se/ ). Idag har han ett inlägg om moderaternas förslag om att kunna återkalla medborgarskap. Naturligtvis finner Gür det rätt och riktigt. Vilket inte är nåt att förvånas över. Intressantare är valet av jämförelse: ”Den som genom bedrägligt förfarande har erhållit naturalisation är inte medborgare, lika litet som den som tar med sig en stek från Ica utan att betala för den, är stekens rättmätiga ägare.” I Katalogarian låter jag honom säga apropå hur kultur ska finansieras: ”går du på Vivo / vill du då betala / för dom varor / du inte vill ha då? / Just så är det med kulturen / då ska alla pröjsa notan” Och detta skrevs i höstas! Kan nu någon betvivla Näsflöjten profetiska kraft!

/Magnus

20/2 2009 - Många producentbollar i luften

På producentens* skrivbord vecka 8

1. Räkna igenom budgeten för projektet och föra in vad vi fick veta under förra produktionsmötet – var kan vi spara?

2. Uppdatera olika dokument efter produktionsmötet – kommunikation i projektet.

3. Räkna igenom budgeten för turnén – var kan vi spara?

4. Kontakta turnéorterna i Europa, dags för skrivna avtal – svara då?!

5. Finslipa avtalet med Piteå Kammaropera – nya detaljer dyker upp…

6. Förhandla klart med medverkande och skriva kontrakt.

7. Ansökningar och redovisningar – var kan vi söka mer pengar?

8. Samla ihop ansökningar till stipendieplatser (kostym-, mask-, ljus-, scen-, regi-, producentassistenter m.fl.). Planera intervjuer – rekordmånga har sökt som kostymassistenter!

9. Anställningsintervju med sökande till scenmästartjänsten (hålls tillsammans med scenografen).

10. Skriva kallelse till tekniskt möte – maila ut till berörda personer.

11. Skriva kallelse till musikaliska rep – maila ut till berörda personer. (Vi har ingen lokal än.). 1

12. Skriva kallelse till kollationeringen** (skriver fel först; ”Näsflöten” – är det det som behövs när man ska hålla näsan över vattenytan?) – maila ut till ”alla”. (Vi har ingen lokal än.).

13. Frågor kring notmaterialet. Diverse frågor till tonsättaren. Handleder dessutom vår praktikant Malin som gör en massa bra saker; uppdateringar, budgetarbete m.m. Vi har en ny kontoplan och det är en massa kvitton och utbetalningsunderlag som ska lämnas in. Jobbar samtidigt lite med några andra mindre projekt och gör en översikt över framtida projekt. Läser sista versionen av ett hyreskontrakt för lokalerna på Vadstena slott som verkar ok. Slutligen planera och ha veckomöte på kontoret då alla (nåja en kommer sent och en är hemma med feber) sitter ner och går igenom detaljer & helhet, nutid & framtid…

Torsdag eftermiddag då det är tai chi och jag inte är på kontoret. //Terese

* projektledare med övergripande ansvar för produktionens arbetsledning och budget.

** när operan presenteras för ensemblen och alla samlas den första gången inför produktionsstart.

18/2 2009 - Om Frida i Ålandstidningen

Missa inte artikeln om Frida Jansson i Ålandstidningen - dessutom med en stor, härlig bild!

http://www.tidningen.aland.net/article.con?id=15119&iPage=5

16/2 2009 - Textreklam

I en kommentar till mitt förra inlägg rekommenderade Fredrik sajten http://www.snor.nu/historia.php för den som ville kolla in lite olika varianter av näsflöjter.

På jakt efter något helt annat snubblade jag idag över inte mindre än tre näsflöjts-auktioner på Tradera. Här är en: http://www.tradera.com/Nasflojt-5-pack-auktion_80603473. I skrivande stund är inte ett enda bud lagt... På blocket finns två annonser. /Annica

PS. Kan efter denna grundläggande research meddela att det rådande priset på ett fempack näsflöjter är 55 kronor på Neumusic eller 14 kronor styck på www.ostmansmusik.com.

13/2 2009 - Och idag skriver Svenskan och DN...

På sidan två i DN idag fanns en liten notis om att Ulrika Tenstam sjunger kulturministern. Den ligger i vänsterspalt - höger om den en artikel med en stor bild på den riktiga kulturministern som tar emot kulturutredningen. Svenskan skriver visserligen inte om Näsflöjten, men på sidan fem kommenterar Fredrik Österling (som länsmusikchef i Stockholm) kulturutredningen. Man kan tycka att han borde kuppat och åtminstone haft en liten näsflöjt på näsan, men icke...

Missa inte heller Corren som har lagt ut en film från presskonferensen med musikaliskt smakprov: http://correntv.corren.se/index.aspx?id=1231

Det var allt för nu. Nu ska jag hem och sova, slappa och kanske spela lite yatzy.
/Annica

12/2 2009 - Några fler artiklar

De här tidningarna har publicerat TT Spekta-artikeln: Norra Västerbotten, GP, Blekinges läns tidning, Sundsvalls tidningen, svd.se, na.se, Hallandsposten, Eskilstuna kuriren, Vestmanlands Läns Tidning, aol.se, Smålandsposten, Norrbottens Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Uppsala Nya Tidning och TTELA.

Motala-Vadstena tidning har lagt ut den här artikeln på nätet, men återkommer med mer i dagens pappersutgåva. http://mvt.se/kulturnoje/1.73320

På bloggen Konsten och Kulturen kan man läsa om Näsflöjten. http://konstenochkulturen.blogspot.com/

/Annica

12/2 2009 - Goda nyheter!

God morgon, Har bara hunnit gå in och kika lite snabbt, men där här var vad jag hittade vid en första internetsökning.

Norrköpings Tidningar: http://www.nt.se/kultur/artikel.aspx?articleid=4829373

I Barometern och Expressen finns en TT Spektra-artikel som publiceras i flera tidningar: http://www.barometern.se/noje_o_kultur/TT_kultur/ulrika-tenstam-spelar-kulturminister(1144795).gm http://www.hockeyexpressen.se/kultur/notiser/1.1456063/ulrika-tenstam-spelar-kulturminister

På Corren kommer mer under dagen, men denna artikel finns redan nu: http://www.corren.se/archive/2009/2/11/k3mbltnt6a3d4cq.xml

Fortsättning följer. /Annica

11/2 2009 - Pressmöte - puh!

Idag var det presskonferens. Sitter på kansliet med ett överflöd av baguetter och After Eight och väntar på att pressklippen, länkarna och tv-inslagen ska trilla in. Bloggar om det en annan dag, men till dess – ett referat:

Innan presskonferensen börjar ska det möbleras om, förberedas kaffe och dukas upp mackor. Pressmaterial och cd ska ligga vid entrén. Redan en halvtimme innan utsatt tid vankar den första journalisten in i salen och i takt med att rummet fylls känner jag hur mitt spända leende slappnar av och ersätts av ett äkta. Det kom fler än väntat. I inledningsanförandet funderar Nils (konstnärlig ledare) över det kloka i att presentera en kulturpolitisk opera – kan det vara så att man biter den hand som föder en? Därefter berättar Stina (vd) om finansieringen av verksamheten – positiva nyheter om bl.a. höjda anslag från Kulturrådet och en donation från Barbro Osher Pro Suecia Foundation.

Näsflöjten är ett samarbete med Piteå Kammaropera vars konstnärlige ledare Petter Sundkvist också dirigerar operetten. Han kallar projektet ”laglöst både i sitt libretto och i sin musik”. Han menar att den här typen av samarbeten på sikt är nödvändigt för att kunna beställa verk och hävdar att man som beställare har ett ansvar som även inbegriper spridandet av verket - det är ju skamligt att nya verk spelas så sällan. Jag håller helt med!

När Magnus och Fredrik tar plats på scenen blir det mer uppsluppet. De visar filmen från sin östgötaresa med kulturministern, men ljudet trilskas och de får guida åhörarna genom handlingen. Det är minst lika underhållande. (Filmen finns här på bloggen – ”Tror du på spöken?”). Därefter avslöjar de att Näsflöjten från början var tänkt att vara en långsam, seriös opera, präglad av Fredriks uppväxt i Tornedalen. Den skulle handla om samer, laestadianer och mångkultur, men blev istället en upptempo operett om kulturpolitik och ett stockholmskt perspektiv på landsbygden. De pratar också om parallellerna till Mozart och ett tema hämtat från det klassiska grekiska med en minister som döms till undergång då den stora fruktansvärda konsten kräver sin tribut. Fast kanske mest spännande av allt – de utlovar en nyckelopera.

Namn kommer nämnas, ibland förklädda, men alltid lätt igenkännliga. Det enda de egentligen förnekar är att deras kvinnliga kulturminister skulle vara ett porträtt av Lena Adelsohn Liljeroth. Funderar på att ha en gissa-kändis-quiz här på bloggen…

Slutligen sjunger tre sångare”Korrektur ett” – en ensemble där talskrivarna förbereder ett tal om kulturpolitikens mål. På plats fanns också vår egen filmare och reporter som ställde frågor till teamet. Håll utkik – filmerna kommer på bloggen i nästa vecka!

/Annica

06/2 2009 - Näsflöjten på riktigt

Nu börjar Näsflöjten bli verklighet på flera sätt. Kompositör Fredrik har lämnat ett partitur för stämskrivning, Vadstena-Akademien har bjudit in till pressmöte (11 februari kl 11) och ett grafiskt material börjar ta form. På ett annat plan börjar också Näsflöjten bli verklighet - den 12 februari presenteras kulturutredningen och kulturpolitik debatteras som aldrig förr. Utifrån min marknadsföringssynvinkel funderar jag nu på - hur mycket kulturpolitik tål operapubliken egentligen? Kommer Näsflöjten att attrahera fler eller färre nu när den gått och blivit en operett istället? Och hur ska vi lyckas kommunicera att kulturpolitik kan vara riktigt rejält roligt - åtminstone i händerna på herrarna Fredrik & Magnus - kultursveriges egna Fredrik & Filip? Snart ska jag ladda upp grafiska förslag som jag hoppas på respons på. Tills dess - njut av Katalogarian ur Näsflöjten genom att klicka på skivsymbolen till vänster. Och nu avslöjar jag: användarnamnet är "nyliberal" och lösenordet "nyliberal" vilket har en hel del att göra med rollkaraktären Gür som sjunger arian. Trevlig helg önskar marknadsföraren Annica.

09/12 2008 - Kompositören blir chef

http://www.sr.se/sida/Artikel.aspx?artikel=2486898&ProgramID=1012

14/11 2008 - VAB

Hemma med tvenne snoriga barn, som nu kostat på sig att förvalta dagisbakterier på ett övertygande sätt i två mycket dryga veckor. Hustrun repeterar Händels Messias. Räddningen i form av föräldrar och svärföräldrar är långt bort. Man slår på teven och får sig en dos av Anna Skipper, får klart för sig att tröttheten dessutom är ens eget fel, Om jag bara låtit bli att trösta mig med en chokladkaka hade jag seglat genom snorhostfeberkräksnatten med ett piggt leende på tonsättarläpparna. För att toppa denna kombinerade skuld inför både begynnande fetma och konstant tröttma, inser jag att jag förväxlat beställningverkskontrakt. Näsflöjten ska ju vara klar i januari. Inte i mars. Vad bra! Upploppet till jul kommer att bli helt i Anna Skippers anda. Upp 05.00 efter att glatt serverat hostmediciner, alvedon och välling (under sovtid), springa en runda, komponera ett par timmar för att sedan visslande bege sig till dagjobbet ( i kulturpolitikens tjänst), komma hem vid sju och lägga snoriga gullefjun snabb-prata med hustrun om livet, för att sedan komponera några djupt kända takter. Kunde inte vara bättre. Till de verkliga glädjeämnena hör dock att vi nyligen haft skojiga provsjungningar med begåvade människor. Dessutom har vi spelat in än liten "teaser" för Näsflöjten som snart kommer att finnas i någon form nära dig...
/Fredrik

06/10 2008 - En afton på Kämp

I min strävan efter att hitta inspiration, kompositionskraft och styrfart (deadline närmar sig med imponerande hastighet - dessutom har jag just upptäckt att ett annat ännu ofullbordat verk blivit programsatt på ett sätt som ger eld i baken), begav jag mig till Helsinki. Här pågick Nordic Music Days - en festival som turnerat runt i norden sedan sent 1800-tal. Målgruppen verkade vara gamla kollegor på längden och tvären...det var nämligen dessa som till största delen utgjorde publik till de konserter som ägde rum på olika ställen i staden. Ett glädjeämne var att den svenska vokalkvartetten Vox sträckte ut i ett mycket proffsigt framträdande som charmade den relativt stålhårda publiken. Mellan varje konsert och seminarium stretade jag i regn och hagel tillbaka till hotellrummet (ett perfekt monument över efterkrigstidens glädjelöshet) för att se om någon liten ton eller rytm kunde mjölkas ur mina köldröda fingrar. Egentligen borde miljön varit optimal - inget är som lite motgångar för att bekräfta en tonsättares självbild. Men närå. Det var som förgjort. Vad hade Sibelius - självcensurens okrönte mästare - gjort i mitt ställe? En metaforisk 100-wattare tändes över mitt ännu fuktiga huvud. Självklart - KÄMP! Kämp. Krogen där SIbban och Kajanus med flera skapade myter av det mer patriarkalt konstnärliga slaget - icke alls eftersträvansvärda - men dock: är man pressad, får man tumma på principerna. Jag ringde kamrat DIrigenten och möte bestämdes. Då klockan slog två påföljande eftermiddag, och jag insåg att det inte ens på söndagar serverades frukost senare än 10.30, sände jag en ilsken tanke till de som så skickligt romantiserat tiden för Sibelius glada samkväm på Kämp. Roligt -javisst! Gott - självklart. Men Jean, för i helskotta, inte konstigt att det tystnade för dig i så många år...Som väl var infann sig ett par minuters musik fram på kvällskvisten - tillräckligt mycket för att nästan revidera min uppfattning om Sibelius metodik. Men bara nästan...Här kan man beskåda Kämps fasad: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Pohjoisesplanadi_29.jpg

25/9 2008 - Teaterrörelsen, idrottsrörelsen och Papa grappa

Hur ska man kunna summera den magiska resa jag och Magnus fick företa tillsammans med kulturministern och hennes entourage? Bilderna som vår filmare Gry tog under dessa redan mytiska ögonblick får så småningom bringa reda i den dimma av intryck som lagt sig över våra medvetanden. Vilken landshövding (sickna accenter!)! Vilka stabila och trygga representanter för den svenska idrottsrörelsen! Jag säger bara - IFK Norrköping! Detta lag, som trots vår överraskande närvaro hade godheten att bjuda oss på restaurang Pappa Grappa. "Säg bara IFK till dom, så löser det sig". IFK...ett kulinariskt "Sesam öppna dig". IFK skall hädanefter bli mitt stridsrop närhelst det börjar kurra i magen. Kanske inte i Bajen-land, där jag bor dock...Pressman (som vi nu börjat kalla pressekreteraren, eftersom en rollfigur i Näsföjten är inspirerad av honom) hade som vanligt full koll på läget, och sprang ut och in, i och ur rum: dagen efter budgetsläppet gick mobiltelefonen het. På Östgötateatern vecklade ett kammarspel ut sig för mina och Magnus ögon. Den kulturella statliga/regionala ansvarsbollen rullades subtilt mellan mötesdeltagarna och över kaffekopparna, utan att ett enda klirrande hördes. Senare, då jag och Magnus satt i De Geer-hallens spatiösa foajé för lite stilla debriefing, kunde vi konstatera att librettot närmar sig verkligheten på ett mycket spännande sätt...Dagen avslutades så småningom med en panikinköpt vit skjorta och en strålande middagsbjudning på Linköpings slott. Motala kammarkör sjöng. Magnus och jag befann oss i en virvel av aldrig sinande spiritualitet och interjektioner...

23/9 2008 - På resa

I dag är Fredrik och Magnus på regionresa i Östergötland tillsammans med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. På programmet står besök på Östgötateatern och hos IFK Norrköping. Bland annat. Läs vad som verkligen hände i kommande blogginlägg.

03/9 2008 - Kultur och statistik

Apropå SvDs artikel idag "Så mycket kostar biljetten - egentligen" gör jag härmed entré på Näsflöjtens blogg. Jag är marknads- och informationsansvarig på Vadstena-Akademien och ägnar en del tid åt statistik och siffror och har också försett Kulturrådet med statistik från Vadstena-Akademiens föreställningar.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1656477.svd

Är inte detta en gammal "nyhet"? Alla vet redan att staten finansierar kulturen och att det är dyrt att gå på opera t.ex. Att det är dyrast i Norrland är väl också självklart och logiskt och allmänt känt. Fokus och frågor borde snarare riktas till regeringen och kulturrådet - på vilka premisser delas kulturpengar ut? Vem och vilka får bidrag på vilka grunder? (Förmodligen många svåra val i detta arbete, också detta dilemma som Näsflöjten kommer att behandla). Och något sorts reflektion över att kulturen också är prisvärd vore ju fantastiskt. Tänk så mycket man får i själaföda. I en diskussionsgrupp jag var med i pratades det mycket om att försöka hitta en valuta som kan mäta vinsten med kultur. Allt kan inte mätas i pengar. Om man räknar att en opera kostar 2 miljoner och biljettintäkterna blir ca 700 000 kronor - hur många "själs-kronor" därutöver spelar föreställningen in?

/Annica Sandh

03/9 2008 - Landsorten

Klicka här för att lyssna/ladda ner ljudfil

01/9 2008 - Katalog samt landsorten

Nu ligger både det tidigare omtalade ko-ljudet (som ska användas så fort landsorten omnämns) samt den syntetiska versionen av katalogarian på min Myspace-sida! http://www.myspace.com/fredrikoesterling

31/8 2008 - Märklig katalog...

Eftersom vi inte riktigt får till det med ljudfilerna på denna blogg, kan den intresserade roa sig med att gå in på min Myspacesida lyssna på en (mycket syntetisk) skiss av min massaker på Mozarts katalogaria ur Don Giovanni. I mitt senaste inlägg berättade jag om innehållet i texten. Lyssna och föreställ er summan...http://www.myspace.com/fredrikoesterling

/Fredrik

18/8 2008 - Boeuf och bonk

I fredags satt jag, Magnus och vår regissör Stina Ancker hemma hos mig för en liten genomgång av det text- och musikmaterial som hittills pressats fram. Nu kan det konstateras... Den här operan kommer inte likna något annat. Eller möjligen kommer den att påminna vagt om en klingande version av herr Noréns dagbok. "Näsflöjten" kan också stoltsera med en flora av namngivna karaktärer ur vårt svenska kulturliv. Själv hade jag inför vår lilla genomgång glädjen att göra en djupanalys av katalogarian. Till Magnus text har jag tagit fram vad Mozart nog EGENTLIGEN ville med arian. Mozart visade sig vid närmare granskning vara en ångestriden person som sänder kodade meddelanden till framtiden i sina partitur. Om man läser mellan de neapolitanska sextackordens oförställda glädjerader finner man en rent hisklig betongmodernistisk musik med mycket bonk och bank. Jag är glad att jag upptäckte detta... En av våra svenska debattörer får i vår version av katalogarian träda fram som operans Leporello. En given hit där katalogen, istället för Don G:s amorösa eskapader, utgörs av statens utgifter på kulturområdet. Alla konstnärer förklaras av debattören dessutom vara kommunister. Kanske lämplig som julklapps-CD till den sittande kulturutredningen? Vi avslutade sittningen med känslan av att ändå vara något stort på spåren samt med en Boeuf (Böff) Borguignon (Borginjång) och en försvarlig mängd rödtjut, som det anstår goda konstnärsflummare.
/Fredrik

18/7 2008 - Tablåer

Jag och Magnus har bestämt oss för att skapa en serie tablåer (vilket är franska för att göra icke blott en tavla, utan flera) av operan. Detta för att kunna fördjupa och förtydliga vansinnigheterna utan att behöva hänga upp hela bygget på en lineär och renässansartad narrativ. Klartext: vi vill göra en opera som är rolig och då bör man undvika former som blir förutsägbara och bär tråkighetens insignier som en köttstämpel på varje partitursida. Jag ska be kamraterna i Vadstena att lägga upp ett exempel (på tal om köttstämpel) på de tidigare nämnda ko-ljuden. För egen del tycker jag det låter lite för högt upp i registret. Vad tycker ni?

/Fredrik

09/6 2008 - Kalebass - med eller utan?

"En opera utan kalebass har ingen trovärdighet; varken musikalisk, konstnärlig, politisk eller liturgisk. Utöka sättningen eller lägg ner hela projektet. " Signaturen Tranströmer skräder inte orden. Och visst har han i någon mån rätt. Kalebassen, eller flaskkurbitsen, har en självklar plats i det mångkulturella kretslopp vi vill (och bör) gestalta i vår opera. Den liturgiska aspekten undslipper mig för tillfället, men jag ska ödmjuka mig inför möjligheten att den hårdskaliga frukten ändå kan bringas till att skaka om även de inre grundvalarna. Själva den rörelse man förknippar med kalebasspelandet är ju i sig en metafysisk upplevelse. Talrika äro metaforerna som går att utvinna ur scenen. Jag återkommer snart med klingande exempel...

/Freudrik

19/5 2008 - Näsor

Jag tror det är i en av Rushdies romaner som en fysionomi kommenteras med orden: "en näsa att bygga en dynasti på". De näsor jag just nu umgås med är antingen lösa eller långa (jag har en lösnäsa uppklistrad på notpapper på min vägg hemma - en ständig påminnelse om...vaddå?).

Var är musikens Cyrano de B när man behöver honom? En som viskar tonerna - i rätt ordning - för smidig återgivning i lämpligt medium? Jag kommer på mig själv med att dystert leta efter människor med tydliga fysiska kännetecken i hopp om att hos dem finna en musa. Och då talar jag om kännetecken i paritet med Cyrano de B:s ("Cette chose qui me précède!"). Gigantiska knäskålar. Fötter i storlekar som märket Rossignol skulle pryda med stolthet. Öron som fladdrar på ett övertygande vis i vinden. Men det är naturligtvis fåfänglighet och önskedrömmar... Jag är prisgiven åt min egen näsa etc.

Efter att ha slitit med ordet "mångkulturcentrum" har jag inte åstadkommit mycket. Av ett departementsråd fick jag häromveckan låna en lysande film om en man vid namn Harvey Pekar. Då han överges av sin första fru, ger han ifrån sig ett paniskt visslande läte då han försöker skrika åt henne rakt genom sin kroniska bronkit. Lysande musikteater. Pröva att säga "mångkulturcentrum" på det sättet! Uppstår inte ett alldeles nytt möte mellan ljud, ord och metaforer? Jag har åtminstone skapat fem minuters musik som otvetydigt rör sig i det mångtydiga.

/Fredrik

07/5 2008 - Ouvertyr

Magnus och jag diskuterade möjligheten att låta ouvertyren vara helt tyst. Alltså - musikerna skulle spela efter noter, men liksom i luften. Samtidigt skulle en teckentolk i samarbete med en textmaskin återge det som skulle ha klingat: "våldsamt crescendo" eller: "Alltför stark insats i trumpeten" Varför inte: "Nu laddar slagverket...crescendo...kulmination". Sedan kunde vi dela ut en cd-skiva med den klingande versionen. Vi får se hur det blir. Jag har fått text av Magnus. I texten befinner sig ministern i någon sorts halvdvala och tror sig ha drömt ihop det skräckscenario hon i verkligheten lever: nycirkusballongmänniskor, hiphopare och kulturkonsulenter i ett enda härligt gytter. Jag satt ikväll och komponerade musiken som ska ackompanjera hennes sömn, den som föregår uppvaknandet. Tänk om hon skulle få sova länge? Fem-tio minuter? Tjugo? Tänk dig Magnus - du som är dramaturg..! n kvinna som ligger still på scenen till en nära-Pärt-upplevelse i orkestern...Jag tror att min dyre librettist hellre skulle käka upp mina dojor...
/ Fredrik

02/5 2008 - Jag är väldigt trött på opera nu

Jag är väldigt trött på opera nu. Pierre Boulez 30 år gamla devis "bränn ner operahusen" känns aktuellare än nånsin. Dramaturgiska stolpskott (läs La Somnambula) tas emot som mästerverk. Kanske ska vi ha med en sån plot för att blidka operasverige? Nånting med förväxling och trolldrycker på departementet? Nån vars syster är utklädd och under två hela akter inte blir igenkänd av sin bror? För många år sen deltog jag i kören i en sommaroperaföreställning. En av mina körkamrater försökte få ordning på handlingen - särskilt konfunderad blev hon av en stor vändpunkt mot slutet, där en präst gjorde ett utfall mot den kvinnliga huvudrollen och sjöng "Hon är han där! Hon är han där!" Under föreställnig efter föreställning försökte min kamrat förstå vad detta betydde. Var hon utklädd? Till vem då i såna fall? Till sist frågade hon nån - och fick då svaret att prästen utropade besvärjelsen "Onde ande! Onde ande!". Nu spelade det dock ingen större roll. Handlingen blev inte klarare för det. Lyssna gärna på när jag helt omdömeslöst sågar en dvdinspelning av Massenets opera Manon i Cd-revyn i P2 den 22 mars (en timme in i programmet ungefär). Följ länken nedan: http://www.sr.se/cgi-bin/p2/program/sandningsarkiv.asp?programID=2471 Så trött är jag redan på den här konstarten. Så var ska detta sluta?

/Magnus

25/4 2008 - Dragspel och blockflöjt

Signaturen "oupplyst kulturarbetare" undrar vad jag menade med "psykogrammatisk progression". Ja, du. När jag tänker närmare efter så torde det betyda "en sammansatt bild av ett psyke som är stadd i rörelse - framåt". Typ. Om denna betydelse närmar sig det jag egentligen menade är jag idag inte i stånd att bedöma. Jag har nämligen brottats med instrumentationen i operan - alltså vilka instrument som ska ingå i orkestern.

Jag har tidigare på denna blogg lanserat leksakskossan och harskramlan. Men de är att betrakta som bi-instrument för musikerna i orkestern. Vad både jag och Magnus text behöver är rörelsefrihet vad gäller instrumentationen. Alltså möjlighet till både stor och liten klang, närhet och avstånd, täthet och gleshet...kort sagt en jättelik symfoniorkester samt alla syntetiska instrument som finns. Men, som man brukar säga inom kulturpolitiken: dröm eller betala. Alltså får det bli runt 15 instrument, kanske enligt följande: Flöjt Oboe Klarinett Horn Trumpet Kontrafagott Slagverk Accordeon Blockflöjt Piano Violinx2 Viola Cello Kontrabas

Läckert va?

Accordeon är ett fantastiskt instrument, som dessutom är väl lämpat att "rama in" klanger och bredda dem. Det finns ju även kulturpolitiska kopplingar - jag tänker på Sten Bromans utspel mot dragspelet en gång i tiden. Kanske det blir en och annan bonnvals i operan, när jag tänker närmare efter. Blockflöjten är ju också länkat till vår egen historia på musikområdet. Då tänker jag på den kommunala musikskolan, där jag som många andra (på vägen mot det önskade instrumentet) fick tugga träbit i ett par år. 45 ungar som spelar Da-doo-ron-ron på unisona (nåja) blockflöjter på den årliga vårkonserten. Och så påstår de att det var Staffan Westerberg som gav ångest åt barn på 70-talet... På senare år har jag återknutit bekantskapen med instrumentet. En bekantskap som nu övergått i passion, faktiskt. Mycket är Dan Laurins fel, som ju spelar liv i vilka membran som helst. Häromdagen hade jag också nöjet att höra en ung blockflöjtist spela min konsert för instrumentet med helsingborgarna. Katarina Widell hette hon, och var också en riktig musiker. Så nog ska det vara blockflöjt i operaorkestrar!

/Fredrik

22/4 2008 - Gammalt blir nytt

På temat konstnärlig ångest hittade jag i mina anteckningar en sorts psykogrammatisk progression. En lista som utgör en förtäckt attack mot det "jag" som någon gång gått med på att låna sig till kulturpolitiskt korrekta uppdrag. Då jag nu sitter med ett rätt så tomt partitur som längtar efter organiserat koncentriska bläckfläckar kan jag tycka att listan skulle kunna utgöra utgångspunkten för en liknelse mellan olika typer av frestelser (å ena sidan "Mackan", å andra sidan "Den Lättköpta Kontsnärliga Lösningen"). Åtminstone illustrerar det ambivalensen inför olika valmöjligheter: äta eller inte. Skriva-nå't-bara-för-att eller inte. I allafall bör man stå upp för sina åsikter....eller...? När jag tänker närmare efter illustrerar listan kanske mest en hållningslös individs fruktlösa kamp mot sig själv.

1. Man ger efter för begäret och tänker att nästa gång ska jag hålla emot.

2. Man tänker: vem har sagt att man inte ska få göra en Dagobertmacka, och i så fall finns det inte många skäl att göra motstånd mot mackans belackare genom att göra den och äta den?

3. Man säger tvärt nej till sina begär, ja,underkänner hela sitt sensoriska system och menar att det förmodligen är skapat av CIA i akt och mening att ta över kylskåpet. Därefter drabbas man av en vibrerande eufori skapad av hungern, sätter sig och försöker uppfinna rätter som är helt igenom nyttiga och politiskt obefläckade. Plötsligt ser tillvaron mycket mörk ut och man inser att det hela i själva verket var en dubbelkonspiration med syfte att skapa ett suicidalt monster med immiga glasögon. Man gör alltså mackan iallafall och äter den nöjd med att ha lurat systemet.

4. Man gör mackjäveln, trampar på den med skor som är bruna av hästskit man fått på dotterns stall, häller på ketchup, o'boy samt en näve 70%-choklad, in i ugnen i 4 minuter (full värme), tar ut den och mular in kreationen i TV:n där Nigella skvalpar omkring, hyvlar av det nu statiskt-elektriska mackeländet och skickar det i en jiffy-påse till konstnärsnämnden som arbetsprov kallat "@skit".

Magnus...skicka mer text...!!!! /Fredrik

17/4 2008 - Intensiva mardrömmar

Operablogg? Så vitt jag minns stoppades härförleden en av våra svenska operasångerskor från att blogga om en uppsättning "av konstnärliga skäl". Av samma skäl, har jag och Magnus bestämt oss för att blogga om tillkomsten av "Näsflöjten". Operaprojektet Näsflöjten kommer att innebära många saker. En del är lätta att förutse. Andra kan jag än så länge bara ha intensiva mardrömmar om. De inledande mötena med Magnus, som skriver den mesta texten, ger vid handen att vårt samarbete kommer att bli av det intensivt galna slaget. I kombination med bådas vår kapacitet att både konkretisera och intellektualisera i en sorts parallell och fallande rörelse, kan resultatet bara bli knasigt - och det på ett riskabelt vis. Problemet handlar om att kunna tygla den gränslöshet som blir summan av våra sammanslagna huvuden. Förutom att det gör ont att slå ihop tvenne så pass lösmynta/lösaktiga huvuden, kan en opera om kulturpolitik - av våra pennor- göra oss fullständigt omöjliga i dessa sammanhang framtiden. Men jag väljer att blunda för alla risker i det här läget. Inspirerad av mitt och Magnus senaste möte, då han presenterade en lysande ariatext (full med hip-hoppare och blodiga barbiedockor), har jag varit i Paris över påsk, och på Cité de la musique (Mitterands musikmonument) inhandlat:

1. Tre leksakskossor som råmar på ett alldeles förtjusande vis. Dessa ska användas som ljudeffekt i operan vid orden: "landsorten" och "övriga landet".

2. Tre harskramlor som kommer att spela en ännu så länge odefinierad roll i operan.

Mer följer! /Fredrik

nytt bloggverktyg för näsflöjten

Nu byter vi till www.nasflojtensblogg.blogspot.com